Vätskerestriktion

Vätskerestriktion är en medicinsk åtgärd där patientens totala vätskeintag begränsas för att förhindra vätskeöverskott i kroppen. Restriktionen fastställs av vårdgivare och anpassas efter patientens sjukdomstillstånd, behandling och livssituation. Målet är att minska risk för ödem, hjärtsvikt, lever- eller njursjukdom och ibland hyponatremi.

Åtgärden används vid tillstånd där kroppens vätskebalans är utsatt eller där en ökad vätskeansamling kan förvärra symtomen. Vanliga indikationer är hjärtsvikt, njursjukdomar, levercirros samt vissa fall av hyponatremi. Vid behov kan även postoperativa patienter eller personer med svåra vätske- och elektrolytobalanser få vätskerestriktion.

Praktiskt innebär vätskerestriktion att en daglig volym bestäms som all vätska räknas in i, inklusive drycker, soppor, is, glass och livsmedel med hög vätskeandel. Patienter ofta följer intaget i en dagbok eller med mobilapp, och vårdgivare ger regelbundna uppföljningar och justeringar.

Övervakning innebär ofta viktkontroll, urinproduktion och blodprov för att följa elektrolytbalans och njurfunktion. Biverkningar och risker inkluderar dehydrering och elektrolytstörningar; restriktioner bör justeras efter symtom och tillstånd.

Det är viktigt att följa ordinationen noggrant och kommunicera eventuella osäkerheter eller förändringar i mående till vårdgivare. Vätskerestriktion är en individuell behandlingskomponent och bör anpassas kontinuerligt.