Vätskebehovet

Vätskebehovet betecknar den mängd vätska kroppen normalt behöver varje dag för att upprätthålla grundläggande funktioner som blodvolym, blodtryck och njurarnas utsöndring. Vätskenivåer regleras av törstcentrum i hjärnan och njurarnas koncentrationsförmåga, och behoven är därför individuella och kan variera över tid.

Faktorer som påverkar vätskebehovet inkluderar kroppsstorlek, kön, ålder, fysisk aktivitet, klimatiska förhållanden och kost. Sjukdomar som feber, diarré eller kräkningar, njursjukdom, hjärt- och leverproblematik samt graviditet och amning ökar ofta vätskebehovet eller kräver särskild vätskebehandling. Vissa mediciner kan också påverka vätskebalansen.

I vardagen bedöms vätskebehovet ofta genom törstkänsla och urinproduktion. En allmän vägledning är att sträva efter jämnt vätskeintag under dagen och att dricka regelbundet, speciellt i samband med fysisk aktivitet eller värme. Inom vården följs ofta vätskebalansen genom registrering av intag och urinproduktion.

Särskilda grupper står i högre risk för vätskebrist, exempelvis små barn och äldre som kan ha nedsatt törstförmåga. Idrottare och personer i varma miljöer kan behöva öka intaget. Gravida och ammande kvinnor har ofta ett ökat vätskebehov men kräver individuell vägledning.

Tecken på vätskebrist inkluderar torra slemhinnor, minskad urinmängd och mörk urin, trötthet och yrsel. Övervätskning kan leda till svullnader, andfåddhet och viktökning. Kött- och medicinska behov bör bedömas av vårdgivare i samråd med individens situation. Vätskeintaget bör komma från vatten, andra drycker och livsmedel med hög vattenhalt.