Vindrutetorkare

Vindrutetorkare är en anordning på fordon som rengör vindrutan genom att skrapa bort regn, snö och smuts med en gummiklinga som sitter i en torkararm och drivs av en elektrisk motor. Systemet består oftast av ett eller flera blad, torkararmar, en motor med styrmekanism och en uppsättning kontakter som gör det möjligt att växla mellan olika hastigheter.

Torkbladen kommer i olika typer. Traditionella ramblad har en metallram som håller gummit på plats, medan moderna beam- eller plana blad saknar ram och ofta ger jämnare tryck över glaset. Hybridblad kombinerar egenskaper från båda. Många fordon erbjuder olika hastigheter och intermittent läge, och vissa har regnsensor som automatiskt justerar hastigheten efter nederbörden.

Funktionen är att bladets kant pressas mot vindrutan och avlägsnar vatten och smuts när armen rör sig i ett svängande eller jämnt svep över glaset. För att förbättra prestandan kan spolvätska sprutas på vindrutan före eller under svepet.

Underhåll kräver regelbunden kontroll och byte av blad, vanligtvis varje 6–12 månad beroende på klimat och användning. Bristfälliga blad kan orsaka ränder eller dålig sikt, vilket ökar riskerna vid körning. Kontrollera även att torkararmarna är rätt justerade och att bladens kontakt med glaset är jämn.

Historik: den första vindrutetorkaren patenterades av Mary Anderson år 1903. Elektriska torkar blev vanliga under 1920-talet och har sedan dess utvecklats med flera tekniker och sensorer för bättre sikt.