Vindmönster

Vindmönster betecknar de riktningar och den styrka vindarna ofta uppvisar över ett område under en viss tidsperiod. De uppkommer framför allt genom skillnader i lufttryck, jordens rotation (Corioliseffekten) samt hur terräng och havsytor påverkar luftflödena. Lokala mönster kan avvika avsevärt från regionala eller globala förhållanden.

Globala vindmönster styrs av de tre cellerna i atmosfären: Hadley-cellerna dominerar i de tropiska zonerna; Ferrel-cellen ligger mellan cirka 30 och 60 latituder; polarcellerna råder i höga latituder. Dessa celler ger upphov till bestämda vindriktningar: handelvindarna i tropikerna (från subtropiska högtryck mot ekvatorn), västvindarna i tempererade zoner och polära östvindar i polområdena. Dessutom följer jetströmmar och lågtrycksbanor säsongsvisa förskjutningar som ändrar vindmönstren över kontinenter och hav.

Lokala vindmönster formas ofta av terräng och vattenytor. Vanliga exempel är havsbris och landbris vid kustnära områden, samt fönvindar över bergssluttningar när luft tvingas att stiga och sedan avkomprimeras och torkar. Vid vissa bergskedjor kan katabatiska eller föhn-liknande vindar uppträda på läsidan och överföra varm luft över området.

Vindmönster studeras med instrument som anemometrar, radarsensorer, satelliter och numeriska vädermodeller. Vindrosor används för att sammanfatta dominerande riktningar i ett område, och förståelsen av vindmönster är viktig för prognoser, klimatforskning, vindkraftsplanering samt flyg- och sjöfartsapplikationer. Klimatförändringar kan orsaka förskjutningar i subtropiska högtryck, förändrade monsunmönster och förändrade jetströmmar, vilket i sin tur omformar regionala vindmönster.