Vattenpolärt

Vattenpolärt är en beskrivning som används inom kemi för att beteckna ämnen eller molekyler som har en betydande polär karaktär och därmed interagerar väl med vatten. Begreppet är ofta kopplat till närvaro av polära kovalenta bindningar och/eller grupper som kan bilda vätebindningar, vilket gör ämnet lösligt i vatten eller vattenlösningar.

Polaritetsgrunden ligger i skillnader i elektronegativitet mellan atomer och i närvaro av funktionella grupper som hydroxyl (-OH), karboxyl (-COOH), carbonyl (C=O) och amino (-NH2). Sådana grupper skapar en permanent dipol och gör molekylen mer benägen att bilda intermolekylära krafter med vatten. Vattenpolära ämnen klassificeras ofta som hydrophila eller vattenlösliga och kan uppvisa starka vätebindningar med vatten.

Bedömning av hur vattenpolärt ett ämne är sker ofta empiriskt och teoretiskt genom olika mått, till exempel dielektrisk konstant och dipolmoment. Som praktiska indikatorer används löslighet i vatten, bi- eller oktanol/vatten-körningar och generellt hur starkt ämnet interagerar med vatten via vätebindningar. Det är viktigt att notera att polaritet är kontextberoende och att en molekyl kan uppvisa olika grad av polarisitet i olika miljöer eller vid olika temperaturer.

Exempel på vattenpolära ämnen inkluderar etanol, metanol, aceton och acetonitril. Sådana ämnen används ofta som lösningsmedel i kemisk syntes, biokemiska tillämpningar och läkemedelsformulering. Polaritet kan också vara en faktor när man överväger blandbarhet med andra ämnen och biokompatibilitet, och begreppet kan vara mindre absolut än nyanserat beroende på sammanhang.