Vattenpolära

Vattenpolära ämnen är kemiska föreningar som uppvisar en permanent polarisering i förhållande till vatten. De har ofta ett betydande dipolmoment och/eller jonisk karaktär som gör att vattenmolekylerna kan bilda starka vätebindningar och dipol-dipol-interaktioner med dem. Denna interaktionsförmåga är en av de främsta orsakerna till deras tendens att lösa sig i vatten.

Poläriteten uppkommer vanligtvis genom skillnader i elektronnegativitet mellan bundna atomer, ofta när syre, kväve eller fluor är bundna till kolväten. Vattenpolära ämnen kan vara polära kovalenta molekyler eller joniska föreningar som dissocierar i vatten. De står i kontrast till opolära ämnen som har liten eller ingen permanent dipol och ofta är lösliga i organiska lösningsmedel snarare än i vatten.

Exempel på vattenpolära ämnen är vatten (H2O), etanol (C2H5OH), glykol (HO-CH2-CH2-OH) och glukos (C6H12O6). Natriumklorid (NaCl) är en jonförening som löses mycket väl i vatten tack vare hydrering av joner. Mått på poläritet kan anges genom molekylens dipolmoment och andra mått på laddningsfördelning; generellt ökar vattenlösligheten med större poläritet, även om molekylstorlek och form påverkar utfallet.

Betydelse: Vattenpolära ämnen dominerar i biologi och teknik som lösningsmedel och byggstenar i vattenlösningar. Deras beteende i vatten påverkar allt från cellernas biokemi till miljö- och industriprocesser där vatten används som motor och medium.