Vasopressorstöd

Vasopressorstöd är medicinsk behandling som används för att upprätthålla arteriellt blodtryck och organperfusion hos patienter med svår hypotension eller cirkulationssvikt. Behandlingen består av intravenösa infusioner av vasopressoriska läkemedel som ökar kärltonus och därigenom systemisk kärlresistans. Vasopressorstöd används oftast i intensivvård och vid akuta tillstånd som chock, ofta i kombination med vätsketerapi och ibland inotropa läkemedel.

Indikationer och läkemedel

Vasopressor används vid olika typer av chock, särskilt septisk chock, men även kardiogen eller hypovolemisk chock när blodtrycket är otillräckligt trots vätskebehandling. Vanligaste förstahandsvalet är norepinefrin (noradrenalin). Adrenalin kan användas som tillägg, och vasopressin ges ofta som adjuvant. Phenylefrin och i vissa sammanhang dopamin används i specifika situationer. Behandlingen syftar till att uppnå ett mål MAP runt cirka 65 mmHg och att förbättra organperfusionen.

Administration och övervakning

Infusionerna administreras via intravenös infart, och central venös access föredras när det är möjligt. Extravasation av vasopressorer kan orsaka vävnadsskada, så noggrann infusionshantering och övervakning är viktigt. Dosering och dosändringar görs kontinuerligt utifrån blodtryck, perifer perfusion och urinproduktion. Patienten övervakas med kontinuerligt blodtryck, ofta med artärblodtrycksmätning, samt bedömning av SVG och andra tecken på adekvat perfusion.

Risker och riktlinjer

Vasopressorstöd kan orsaka perifer ischemisk skada, hjärtarytmier och andra kardiovaskulära komplikationer; risken ökar vid hög dos eller långvarig behandling. Behandlingen ska justeras efter svar och kombineras med andra terapier när så behövs. Kliniska riktlinjer betonar tidig vasopressor vid septisk chock efter initial vätsketillförsel och mål att upprätthålla tillräcklig organperfusion, ofta i samråd med intensivvårdsteam och enligt aktuella protokoll.