Vaccinationsskydd

Vaccinationsskydd är det skydd mot infektioner som uppnås genom vaccination. Det gäller både individuellt skydd och, när tillräckligt många i befolkningen vaccineras, ett kollektivt skydd som minskar spridningen av sjukdomar. Vaccinationsskydd kan också leda till färre allvarliga fall och mindre belastning på vården.

Vacciner stimulerar kroppens immunsystem att bilda antikroppar och minnesceller (T-celler). Vid senare exponering kan kroppen reagera snabbt och hålla infektionen i schack. Begreppet vaccinets effekt används i olika sammanhang: vaccinets effekt (effektivitet) bedöms oftast i kontrollerade studier, medan effekt i vardagliga förhållanden beskriver hur skyddet fungerar i befolkningen.

Faktorer som påverkar skyddet är bland annat typen av vaccin (levande försvagat, inaktiverat, subenhet eller mRNA), dosering och boostering, ålder och hälsotillstånd, tidigare exponering och hur länge skyddet består (waning). Vissa skydd kan avta över tid och behöva uppfriskning. Vacciner har generellt få och milt förekommande biverkningar; allvarliga händelser är ovanliga och följs noggrant upp i säkerhetsövervakning.

Begränsningar och övervakning: inget vaccin ger 100 procentigt skydd. Man kan få sjukdomsfall trots vaccination (genombrott). Säkerhet och effekt följs kontinuerligt av myndigheter och forskning, och rekommendationer uppdateras vid ny kunskap.

Public hälsa: Högt vaccinationsskydd minskar antal sjukdomsfall, sjukhusvistelser och dödsfall, och kan ibland minska smittspridningen i samhället. Relevanta vaccinationsprogram finns för olika åldersgrupper och riskgrupper.