Utvecklingsscreening

Utvecklingsscreening är en systematisk process inom hälso- och sjukvården för att tidigt upptäcka tecken på avvikelser i barns utveckling. Den fokuserar på färdigheter inom motorik, språk, kognitiv utveckling samt social och emotionell utveckling hos små barn och syftar till att identifiera barn som kan behöva vidare utredning eller tidig intervention. Screeningen är ett första steg och inte en diagnos.

Genomförande och syfte: Den utförs vanligen i primärvården vid regelbundna välbarnskontroller under barnets första livsår och upp till förskoleåldern. Målet är att hitta riskfaktorer eller tecken på försenad utveckling så att barnet kan få fördjupad bedömning i tid. Tidig upptäckt ökar möjligheterna till effektiva insatser och stöd.

Metoder: Screening kan kombineras av föräldrars ifyllda frågeformulär och klinikerns observationer. Vanliga verktyg inkluderar instrument som ASQ (Ages and Stages Questionnaires) och DDST‑II (Denver Developmental Screening Test II). Det är viktigt att använda validerade och kulturellt relevanta verktyg samt att tydligt informera föräldrar om syfte och vad resultaten innebär.

Resultat och uppföljning: Om screeningen visar ökad risk för utvecklingsavvikelse följer oftast en mer omfattande utredning hos en specialist eller ett barnhabiliteringsteam. Vid bekräftad eller misstänkt funktionsnedsättning erbjuds tidig intervention. Screeningen i sig ger ingen diagnos utan pekar ut behovet av vidare bedömning.

Beaktanden: Utvecklingsscreening bör genomföras med hänsyn till föräldrars information, integritet och kulturella bakgrund. Resultat bör tolkas i barnets kontext och beslut baseras på sammanvägd information. Implementeringen varierar mellan länder och vårdgivare; vissa riktlinjer förespråkar universell screening medan andra föredrar målgruppsbaserad screening.