Utvecklingspsykologi

Utvecklingspsykologi är studiet av hur människor förändras och utvecklas över livet samt hur olika kognitiva, emotionella, sociala och motoriska färdigheter växer fram och integreras. Forskningen tar hänsyn till biologiska faktorer, miljö, kultur och deras samspel och undersöker hur influenser från barndomen kan påverka senare livsförlopp.

Viktiga teorier och ramverk inom fältet inkluderar Piagets kognitiva utvecklingsteori med stadierna sensorisk-perceptuell, preoperationell, konkret operation och formell operation; Eriksons psykosociala utveckling som beskriver åtta livsperioder; Vygotskys sociokulturella teori och zonen för proximal utveckling; Bronfenbrenners ekologiska systemteori som betonar hur olika miljönivåer formar utvecklingen. Anknytningsteorin av Bowlby och Ainsworth fokuserar på tidiga relationers betydelse för social och emotionell reglering. Moral- och språkutveckling är centrala områden.

Metoder inom utvecklingspsykologi inkluderar longitudinella och tvärsnittsstudier, naturalistisk observation, experiment och fallstudier. Etiska frågor som samtycke, särskilt när barn deltar, och skydd av sårbara grupper är centrala. Tillämpningar finns inom utbildning, barn- och ungdomspsykiatri, omsorgsarbete och policyskapande, där kunskap om utveckling används för att stödja barns och ungdomars välbefinnande och lärande.

Fältet följer ett livslångt perspektiv, erkänner kulturella skillnader och diskuterar frågor om arv och miljö, kontinuitet och diskontinuitet samt hur olika faser formar människans liv i helhet.