Utgångsarmen

Utgångsarmen är ett begrepp som används inom biologi och systembiologi för att beskriva den del av ett regler- eller signaleringssystem som ansvarar för att producera ett svar baserat på information som kommit in via ingångsarmen. Termen är oftast mot-vänt mot ingångsarmen och betonar retningen mot en handling eller effekt. Utgångsarmen omfattar de mekanismer och komponenter som överför och genomför svaret, till exempel effectorproteiner, enzymatiska reaktioner, transkriptionsfaktorer och andra molekylära medlare som leder till en fysiologisk effekt.

I nervsystemet används ofta termen i form av efferenta nervfibrer: utgången från centrala nervsystemet till muskler och körtlar. Inom cell- och molekylärbiologi beskriver utgångsarmen hur signalflöden når mål att reglera cellbeteende, till exempel genom att förändra genuttryck, metabolism eller sekretion. I olika signalvägar, som GPCR- eller RTK-kascader, utgör utgångsarmen de komponenter som genomför svaret efter att signalen har ankommit till receptorn och passerat genom reglerande campus.

Användningen av termen varierar mellan facklitteraturer; vissa föredrar att tala om efferenty eller output pathway istället för utgångsarmen. I många sammanhang ses utgångsarmen som en del av den övergripande modulariteten i ett biologiskt nätverk, där ingångsarmen och utgångsarmen samverkar för att omvandla information till funktionellt svar.