Utfällningar

Utfällningar är fasta ämnen som avskiljs från en lösning när lösligheten överskrids eller när en kemisk reaktion bildar ett o lösligt salt eller en oorganisk förening. De uppstår ofta när en lösning blir mättad eller översupersaturerad, och kan bildas genom kemiska reaktioner eller genom förändringar i förhållanden som pH, temperatur eller koncentration. Utfällningar bildas genom kärnbildning och tillväxt av kristaller eller partiklar och kan vara homogen (från en lösning) eller heterogen (vid yta eller kärnor).

Processen styrs av faktorer som underskrids i lösligheten: produkten av jonerna (Q) kan överstiga löslighetsproduktionen (Ksp) och då bildas ett utfällning. Supersaturation, närvaro av komplexbildare, temperaturändringar och jonstyrka påverkar både hastighet och storlek på de utfällda partiklarna. Olika utfällningar kan vara oorganiska salter (t.ex. AgCl, BaSO4, CaCO3) eller organiskt sammanhängande ämnen i vissa sammanhang.

Vanliga tillämpningar och sammanhang inkluderar vattenrening där oönskade joner utfälls som karbonater eller hydroxisalter, kemisk analys där utfällningar används för att påvisa eller isolera specifika joner, samt syntesmetoder där produkter separeras genom utfällning och efterföljande filtrering. Separation och rening sker ofta genom filtrering, centrifugering, avrinning och efterföljande tvätt och torkning av det fasta utfallet.

Utfällningar är centrala i laboratorieanalys, industriell kemisk framställning och miljöteknik, där kontrollerad bildning och avlägsnande av fasta faser möjliggör isolering, rening eller borttagning av oönskade ämnen.