Utflödespunkten

Utflödespunkten är den plats i ett system där vätska eller gas lämnar systemet och övergår till omgivningen eller vidare delar av en process. Begreppet används inom hydraulik, processteknik, vattenförvaltning och miljöteknik för att ange var flödet av massan når utloppet och därmed vilka randvillkor som gäller för flödesberäkningar.

I praktiken kan utflödespunkten vara olika typer av utlopp: ett rörsystem i en tank eller bassäng, en ventil eller en öppning i en kanal, eller ett spill- och avloppssystem. Platsen påverkar hur flödet uppträder i systemet, hur mycket energi som krävs för att driva flödet och hur massan blandas eller transporteras vidare. I öppna kanaler och damm-/reservoarsystem ligger utflödespunkten ofta vid den nedre delen av anläggningen där flödet lämnar för vidare transport eller behandling.

Beräkningar av flödet vid utflödespunkten bygger på geometri, tryckskillnader och flödesmotstånd. Grundläggande relationer används ofta som Q = A_out v_out för enkel rekonstruktion eller mer detaljerat som Q = C_d A sqrt(2 g h) för orificier, där Q är flödet, A_out är utloppets area, v_out är utflödets hastighet, C_d är discharge-koefficient, g är gravitationsaccelerationen och h är huvudskillnaden över utloppet. Inom modellering behandlas utflödespunkten som en randvillkor i strömningens ekvationer och i fältmätningar avgörs den ofta genom mätningar av flöde och vattennivå.

Sammanfattningsvis utgör utflödespunkten en central referenspunkt för analys, konstruktion och drift av system där vätska eller gas lämnar ett avgränsat utrymme. Se även utlopp, randvillkor och flödesmätning.