Urinobstruktion

Urinobstruktion är en blockering av urinflödet i urinvägarna, vilket kan leda till uppbyggnad av tryck i urinblåsan, urinvägarna och ibland njurarna. Obstruktionen kan vara akut eller kronisk och kan drabba övre eller nedre urinvägarna.

Obstruktionen kan ha olika orsaker och lokalisation. Nedre urinvägar-obstruktion innebär hinder i blåsutloppet eller urinröret och är vanligt vid benign prostatahyperplasi hos män, urinrörsstrikturer, urinvägsten, tumörer eller bäckenbottenelastiska tillstånd. Övre urinvägs-obstruktion uppstår längre upp längs urinledaren eller njurbäckenet och kan bero på stenar, tumörer, strikturer eller sekundära förändringar vid njurens retentionsproblem. Läkemedel med antikolinerga effekter och andra läkemedel som kan minska blåskapaciteten kan också bidra.

Symtomen varierar med akuta respektive kroniska tillstånd. Akut obstruktion kan ge plötsligt svår smärta, urinavsaknad eller lågt/ingen urinproduktion, illamående och distress. Kronisk obstruktion framträder ofta med symtom på urinretention, svag urinstråle, ofta täta eller nattetidvarande urinträngningar och upprepad urinvägsinfektion. Allmänna tecken kan inkludera buk- eller flanksmärtor och påverkan på njurfunktionen.

Diagnostik inkluderar anamnes, fysisk undersökning, urinanalys, blodprover (njurfunktion), kateterisering om retention misstänks, samt bilddiagnostik (ultraljud, CT eller MR) för att lokalisera hindret och bedöma njurarnas status.

Behandling fokuserar på att avlägsna hindret och bevara njurfunktionen. Akut obstruktion kräver snabb urinavlopp—kateterisering eller perkutant njursten eller njurbekrökning vid behov—därefter vidare utredning. Behandling av underliggande orsak kan innebära medicinering (t.ex. alfa-1-blockerare vid BPH), kirurgi (t.ex. TURP, urethraexstension, stoneskarning) eller bildstödjande ingrepp som stentplacering eller njur- och urinblåseutvidgningar. Vid kronisk obstruktion följs njurfunktionen, och preventiva åtgärder för att minska riskerna för infektioner och njurskador implementeras.

Prognosen beror på etiologi och snabbhet i behandling. Tidig avlastning ger oftast god återhämtning, men långvarig obstruktion kan leda till permanent njurpåverkan och återkommande infektioner.