Uranbrytning

Uranbrytning är processen att utvinna uran ur jordskiktet för användning som kärnbränsle. Uran förekommer naturligt i mineral som pitchblände och uraninit och förekommer ofta som uranoxid i låga koncentrationer. Den största delen av produktionen sker i gruvor, där malmen bryts i öppna gruvor eller underjordsgruvor. I vissa länder används in situ-utvinning (ISR), där uran löses upp i berggrunden och därefter återvinns.

Efter brytningen mals och behandlas malmen för att koncentrera uranet. Denna bearbetning ger vanligtvis ett koncentrat kallat yellowcake (U3O8), som sedan skickas vidare till konvertering och ofta anrikning innan det blir kärnbränsle.

Miljö och arbetsmiljö står i fokus. Strålningsexponering, radongas och hantering av uranhaltiga restprodukter kräver skydd, övervakning och strikt avfallshantering. Överskottsvatten, tailings och påverkan på grundvatten och ekosystem beaktas genom reglering och miljöövervakning.

Globalt domineras produktionen av Kazakstan, Kanada och Australien, följt av Namibia, Niger och Uzbekistan. Produktionens omfattning påverkas av pris, teknikval, regleringar och geopolitiska förhållanden. Uranbrytning är en del av kärnkraftsbränslecykeln och följer internationella standarder för säkerhet och miljöhälsa.