Uppströmskomponenten

Uppströmskomponenten av en mätt kvantitet vid en nedströms plats avser den andel som härrör från processer eller källor längre upp längs flödesvägen, till exempel i ett vattendrag, ett rörsystem eller ett ledningsnät. Begreppet används för att skilja påverkan som kommer från uppströms källor från lokala, nedströmskällor och ger därmed en tydligare bild av hur flöde och källor längs vägen bidrar till det observerade värdet.

Inom hydrologi och vattenkvalitet är uppströmskomponenten central för analyser av konstanta eller tidsvarierande egenskaper som koncentration av föroreningar, temperatur, kemisk sammansättning eller sedimenttransport. En uppströmskomponent kan uppskattas genom massbalansberäkningar, isotop- eller tracerstudier, eller dynamiska hydrologiska modeller som tar hänsyn till advektion, diffusion och volymlagring i flödespathen. Faktorer som flödesnivå, lagring i våtmarker eller dammar och influens från biflöden påverkar storleken och tidsfördröjningen av uppströmskomponenten.

Användningen av uppströmskomponenten är vanlig i vattenresursförvaltning, miljöövervakning och tillsyn över utsläpp där man vill särskilja påverkan från uppströms eller lokala källor för att bedöma risker och effekter, samt för att utforma lämpliga åtgärder. Begreppet kan även förekomma i andra sammanhang där transportsystem används, till exempel i processindustrin eller energinät, där uppströmskomponenten beskriver bidraget från källor längre upp i systemet.

Se även nedströmskomponenten.