Tårefilmen

Tårefilmen är en mycket tunn vätskefilm som täcker ögats främre yta när man blinkar. Den består traditionellt av tre skikt: ett yttre lipidskikt som bildas av meibomska körtlarna, ett mittenvattenskikt som utsöndras av tårkörtlarna och kringliggande körtlar, samt ett innersta mucinskikt som består av muciner som gör ytan våt och underlättar vätningen av hornhinnan. Filmen fungerar som smörjmedel, skydd mot mikroorganismer och ett jämnt optiskt underlag för hornhinnan.

Lipidlagret minskar avdunstningen av tårvätskan och bidrar till filmens stabilitet; vattenskiktet ger näring, transporterar antimikrobiella proteiner och upprätthåller rätt osmolaritet. Mucinskiktet ger vätning av ytan och främjar vidhäftning av filmen, med muciner som MUC5AC från gobletceller i konjunktivan samt membranbundna muciner på epitelcellerna.

Tårefilmen är dynamisk och förnyas med varje blinkning. Den kan brytas upp på grund av torkning eller störningar i upplösningen, vilket kan beskrivas med tecken på ökad osmolalitet och förändrad filmjämnhet. Minskad filmsäkerhet eller ökad avdunstning kan leda till torra ögon och försämrad synskärpa.

Diagnostik och klinisk relevans: Utvärdering av tårefilmens funktion används vid misstanke om torra ögonsjukdomar. Vanliga metoder inkluderar TBUT (tårfilmens upplösningstid), Schirmer-prov och bedömning av ögonosmolaritet samt bildbaserad utvärdering av filmens jämnhet. Behandling syftar till att stabilisera filmen: artificiella tårar, lipidförstärkare och behandling av meibomian glands-dysfunktion, samt miljöanpassningar och bättre ögonvård.