Täthetskartor

Täthetskartor, eller density maps, är en typ av tematisk karta som visar hur ett fenomen är fördelat över ett geografiskt område genom att visa tätheten i olika delar av kartan. Kartorna skapar en kontinuerlig yta där varje ruta eller pixel får ett värde som speglar hur stort fenomenet är inom dess område.

De flesta täthetskartor byggs från punktdata, såsom platser för händelser, eller från kontinuerliga data. Den vanligaste metoden är kernel-täthetsuppskattning (KDE): varje punkt bidrar med ett kärnvärde till omgivningen och summan av bidragen ger densiteten i varje cell. Bandbredden (smoothing-parameter) styr hur jämnt resultatet fördelas. Andra metoder är arealinterpolering eller rasterisering av täthet. Resultatet presenteras ofta som en färggradient där högre tätheter visas med varma färger.

Användningsområden inkluderar urban planering, brottsstatistik, epidemiologi, naturvårdsarbete och detaljhandelns platsanalys. Täthetskartor används också för att identifiera hotspots och jämföra intensiteten i olika områden när det finns ett stort antal händelser över tid.

Viktiga överväganden är val av metod och bandbredd, vilket påverkar hur mycket lokal variation som visas. Normalisering kan krävas om man jämför områden med olika befolkning eller exponering. Kartor kan påverkas av datakvalitet, provtagning och gränser vid kartans kanter, och tolkningen bör göras med försiktighet eftersom kartan visar täthet, inte nödvändigtvis orsaksamband.