Kartor

Kartor är tvådimensionella avbildningar av geografiska områden, där verkligheten förenklas genom skala, symboler och färger. En karta visar hur olika fenomen förhåller sig i rummet, vilket gör det möjligt att navigera, planera och analysera. Kartor kan vara topografiska, tematiska eller navigationsinriktade och kan finnas i pappersform, digitalt eller som statiska bilder i rapporter.

Historiskt har kartläran utvecklats från antika kartor i Mesopotamien och Grekland, via Ptolemaios verk till medeltida kartor och senare renässansens och moderniseringens kartläggning. Tryckpressens framväxt gjorde kartor bredare tillgängliga. Under 1800- och 1900-talen avancerade nationella geografiska institut och myndigheter i produktionen av topografiska kartor och vägkartor. Digital teknik och geografiska informationssystem (GIS) har sedan mitten av 1900-talet revolutionerat hur kartor skapas, lagras och används.

Det finns olika karttyper: topografiska kartor som visar terränghöjd och hydrografi, tematiska kartor som illustrerar mönster som befolkning eller sjukdom, och navigationskartor som fokuserar på vägar och rutter. Viktiga begrepp är skala (relationen mellan kartans mått och verkliga mått), projektioner (hur jordens fyra-dimensionella yta överförs till en planar karta, till exempel Mercator, Robinson eller Lambert), samt symboler och generalisering. Digitala kartor består av lager som kan kombineras och uppdateras i realtid eller offline.

Moderna kartor bygger i stor utsträckning på geodata som lagras i geografiska informationssystem (GIS) och onlinetjänster som OpenStreetMap och kommersiella karttjänster. Öppna data och standarder som WMS och GeoJSON gör det möjligt att dela och återanvända kartinformation. Kartor används inom navigation, planering, miljöövervakning, utbildning och forskning. Begränsningar inkluderar felkällor, uppdateringsfrekvens och projektioners distortion samt frågor om integritet och ägande av data.