Tillväxthormonet

Tillväxthormonet, eller somatotropin (GH), är ett hormon som produceras i främre hypofysen hos människan. Det verkar i flera vävnader och reglerar kroppens tillväxt samt ämnesomsättning. En central effekt är stimulering av längdtillväxt hos barn genom ökad brosktillväxt i epifysplattorna, men GH verkar också via insulinliknande tillväxtfaktorn IGF-1 som bildas främst i levern och i andra vävnader.

Produktion och verkan: GH binder till GH-receptorer i levern och i andra vävnader och aktiverar JAK2-STAT5-signalvägen, vilket främjar IGF-1-produktion. IGF-1 står för många av GH:s tillväxtfrämjande effekter. GH har också direkta effekter på metabolismen: ökar proteinsyntesen, stimulerar lipolys och påverkar glukosmetabolismen. Frisättningen är pulsativ och regleras av hypothalamus; GHRH stimulerar, somatostatin hämmar. Ghrelin, sömn och träning ökar GH-frisättningen. IGF-1 utövar negativ återkoppling till hypothalamus och hypofysen.

Fysiologiska roller: Hos barn bidrar GH tillsammans med IGF-1 till längdtillväxt och normal utveckling av muskel- och bindväv. Hos vuxna bidrar det till bibehållen muskelmassa, bentäthet och fettfördelning samt påverkar energimetabolismen. GH påverkar även organstorlek och allmän vävnadsregeneration.

Förekomst och sjukdomar: GH-brist hos barn ger kortvuxenhet; hos vuxna kan brist ge minskad muskelmassa och bentäthet samt ökad kroppsfettprocent. Överskott av GH före epifysplattornas slut leder till gigantism; efter slut leder det till acromegali. Diagnos baseras på IGF-1-nivåer och GH-stimuleringsförsök. Behandling vid GH-brist är GH-substitution. Vid acromegali används kirurgi mot hypofysen och läkemedel som somatostatinanaloger eller GH-receptorantagonister (pegvisomant) för att sänka IGF-1 och GH.

Säkerhet och uppföljning: GH-behandling kräver noggrann uppföljning på grund av risk för ödem, ledvärk och förändrad glukosmetabolism; långsiktig cancerrisk är osäker och behandlingen individualiseras.