organstorlek

Organstorlek, eller storlek på ett organ, är ett mått som används inom medicin för att bedöma om ett organ är normalt dimensionerat. Storleken kan avgöra funktion och hälsa och kan påverkas av sjukdomar, ålder och kroppsstorlek. Bedömningen görs vanligtvis med bilddiagnostik eller vid klinisk undersökning, och förändringar i storlek används som led i diagnos och uppföljning.

Vanliga metoder för att mäta organstorlek är ultraljud, datortomografi (CT) och magnetresonansavbildning (MRI). Ultraljud är ofta förstahandsval för många organ, eftersom det är säkert, snabbt och kostnadseffektivt. CT och MRI ger ofta mer exakt volym- eller längdmätning och kan användas när mer detaljerad bildinformation behövs. Hjärtats storlek bedöms ofta med röntgen eller ekokardiografi. Storleken varierar mellan individer och påverkas av kroppsstorlek, ålder och kön, samt av vilken bildteknik som används. Typiska referensvärden i vuxna är ungefär liverstorlek 13–15 cm i längd, mjältens längd upp till cirka 12 cm och njurarnas längd cirka 9–12 cm. Hjärtats storlek bedöms ofta via cardiothoracic ratio på röntgen (normalt ≤ 50 %).

Organomegali och atrofi är vanliga termer som beskriver förstorade eller minskade organ. Hepatomegali kan uppkomma vid hjärtsvikt eller leversjukdomar, splenomegali vid portalhypertension eller infektioner, och nefromegali vid vissa njursjukdomar. Storlekbedömningar bör tolkas i samband med patientens kroppsliga mått och kliniska bild, och upprepade undersökningar används vid uppföljning.