Tenningssystemet

Tenningssystemet är det system i en förbränningsmotor som genererar och levererar den höga spänning som krävs för att antända bränsle-luft-blandningen i varje cylinder. Det är avgörande för start och drift av motorn och styrs ofta i samarbete med motorstyrenheten (ECU) och bränsleinsprutningen för att synkronisera tändning med insugning och varvtal.

Huvudkomponenterna är batteri och generator, tändspole, tändstift och tändkablar. Äldre fordon har en tändfördelare som fördelar höga spänningspulser till rätt cylinder via en rotor och ett fördelarlock. Moderna motorer saknar ofta tändfördelare helt och tändningen styrs av en elektronisk tändmodul och ECU, vanligtvis med coil-on-plug eller fördelarlös tändning (DIS/COP).

Så fungerar det: när tändningen aktiveras förs ström genom primärvinden i tändspolen och ett magnetfält byggs upp. När strömmen bryts kollapsar fältet och den höga spänningen transformeras i sekundärvinden till en gnista som når rätt tändstift i rätt cylinder. Tändningen följer en bestämd ordning (firing order) enligt vevaxelns och kamaxelns position samt ECU:s kontroll.

Historiskt byggde tändsystemet på mekaniska brytare (tändpunkter) och fördelare. Över tid har elektronisk tändning blivit vanligare och ökat tillförlitligheten och underhållsminskningen, särskilt i moderna bilar där tändningen ofta är datorstyrd.

Underhåll innebär regelbundet byte av tändstift, kontroll av tändkablar och tändspolar samt byte av slitna komponenter för att undvika missljud, sämre bränsleekonomi och avgasproblem.