Sömnwakecykeln

Sömnwakecykeln är den regelbundna växlingen mellan sömn och vakenhet som styrs av kroppens inre klocka och en homeostatisk sömnreglering. Den biologiska klockan finns primärt i hypotalamusens suprachiasmatiska kärna (SCN) och synkroniseras till ungefär ett 24-timmars dygn av ljusa och mörka signaler som når ögats ipRGC-celler via retinohypotalamiska banan. Ljuset på morgonen fördröjer eller förskjuter rytmen, medan mörker på kvällen främjar sömnbegreppet. Melatonin påverkar sömnens start, medan kortisol tenderar att öka mot morgonen. Homeostatisk sömntryck byggs upp under vaket vakenhet och avtar under sömnen, vilket samverkar med dygnsrytmens reglering av när vi känner oss sömnlösa eller sömniga.

Sömnwakecykeln består av NREM-sömn (N1, N2, N3) och REM-sömn. En fullständig cykel varar vanligtvis cirka 90 minuter och upprepas flera gånger per natt; fördelningen av stadier förändras under natten, med djupare N3-sömn tidigare och mer REM-sömn senare i natten. Hos vuxna förekommer cirka 4–6 cykler per natt.

Individuella skillnader finns i kronotyp och ålder: morgon- och kvällstyp samt åldersrelaterade förändringar påverkar cykelns timing och sömnens arkitektur. Disruptioner som jetlag eller skiftarbete kan leda till dygnsrytmavvikelse (circadian misalignment), ökad sömnighet och försämrad prestation.

Praktiska råd för att stödja en stabil sömnwakecykel inkluderar regelbundna sovtider, exponering för dagsljus på morgonen, undvikande av starkt ljus och skärmar kvällstid, begränsning av koffein och alkohol nära sänggåendet samt en lugn sovrumsmiljö. Vid ihållande sömnstörningar bör vårdgivare kontaktas.