Säkerhetstandarder

Säkerhetstandarder är offentliga eller privata dokument som beskriver krav, riktlinjer eller bästa praxis för att skydda information, produkter och tjänster mot hot och risker. De kan omfatta informationssäkerhet, cybersäkerhet, fysisk säkerhet och operativ säkerhet. I många fall är standarderna frivilliga, men de kan bli bindande genom lagstiftning, upphandlingskrav eller affärsavtal.

Vanliga internationella standardfamiljer inkluderar ISO/IEC 27000-serien för informationssäkerhet (t.ex. ISO/IEC 27001 för ledningssystem för informationssäkerhet, ISO/IEC 27002 för kontroller och ISO/IEC 27005 för riskhantering). Inom cybersäkerhet används även NIST Cybersecurity Framework och NIST SP 800-53 som innehåller kontroller mot hot. För industriell automation och nätverk används IEC 62443-standarden. Andra relevanta standarder omfattar ISO 22301 för verksamhetscontinuity och ISO 31000 för riskledning.

Implementeringen av säkerhetstandarder följer ofta en cyklisk process: avgränsa omfattning och mål, genomföra en riskbedömning, välja och införa lämpliga kontroller, utbilda personal, samt etablera incidenthantering och leverantörs- och förändringshantering. En vanlig väg till erkännande är certifiering av ett ledningssystem (t.ex. ISO/IEC 27001) av en oberoende tredje part, följt av övervakning och re-certifiering.

Praktisk användning kräver anpassning till verksamheten, omfattningen av hot och regleringar, och ofta samordning med integritetslagstiftning såsom personuppgiftsskydd. Standarder är därför ett verktyg för riskstyrning och förtroende, inte en garanti mot alla incidenter. De behöver kontinuerligt uppdateras i takt med teknikutveckling och nya hot.

---