Stämbanden

Stämbanden är två elastiska veck av slemhinna i struphuvudet (larynx) som vibrerar när luft passerar genom glottis. Genom denna vibration produceras röst, och röstens kvalitet påverkas av hur väl stämbanden kan stängas samt hur snabbt de kan sättas i spänning.

Varje stämband består av tre anatomiska lager: ett epitelöverdrag, lamina propria i tre skikt (superficial, intermediate och deep), och underliggande muskler. Den yttre delen kallas oftast cover och kroppen av stämbanden består främst av m. thyroarytenoideus. Den vokala spänningsförmågan beror på samverkan mellan dessa lagren och de inre ligaments som bildar stämbandets struktur.

Funktion och mekanik: när luft passerar genom glottis vibrerar stämbanden och producerar ljudvågor. Tonhöjden bestäms främst av stämbandens längd, spänning och massa. Spänningen regleras av de intralarynge musklerna, särskilt m. cricothyroideus som ökar spänningen och höjer tonhöjden, samt m. thyroarytenoideus som kan sänka spänningen. Den mucosala vågen över stämbanden och kontakten mellan glottis ger röstens klang och kvalitet.

Nerv och blodförsörjning: stämbanden innerveras huvudsakligen av n. laryngeus recurrens, en gren av vagusnerven, som styr röstmusklerna. Sensorik under glottis förs av samma nervfibrer. Blodförsörjningen kommer från a. laryngea superior och a. laryngea inferior.

Vanliga tillstånd inkluderar stämbandknutor (nodes), polypper och Reinke-ödem, samt laryngit och stämbandpares. Rökning och långvarig röstbelastning ökar riskerna. Behandlingen innefattar röstterapi, medicinsk behandling och i vissa fall kirurgisk åtgärd för att återställa röstfunktionen.