tonhöjden

Tonhöjden är ett psykoakustiskt begrepp som beskriver hur högt eller lågt ett ljud uppfattas i jämförelse med andra ljud. Denna uppfattning styrs främst av ljudets grundfrekvens (f0) och hur vårt öra bearbetar frekvenserna. Generellt upplevs högre grundfrekvenser som högre tonhöjd. Tonhöjden är en perceptuell dimension som inte alltid följer den exakta fysiska frekvensen, särskilt när instrumentens klang färgas av övertoner och tidsmässiga egenskaper.

Tonhöjden kan kvantifieras relativt: en vanlig referenspunkt är A4 = 440 Hz. Varje semitonssteg motsvarar en konstant ökning i frekvensen med cirka 1,05946. En oktav innebär en fördubbling av frekvensen och upplevs som en återkommande tonhöjdsnivå i ett högre register. Därför upplever vi C4 och C5 som olika tonhöjder men kopplade via en oktav.

Inom musik används tonhöjden för att beskriva melodier, intervall och skalor. Tonhöjdens struktur tillsammans med timbre och rytm ger upphov till musikens karaktär. Inom psykoakustiken studeras hur hörseln kodar tonhöjd och hur faktorer som tidsfördelning och ljudstyrka påverkar perceptionen.

Inom lingvistik och språkforskning används tonhöjd som en del av prosodi, och i tonala språk fungerar den som det fonemiska inslaget som kan skilja betydelse mellan ord.

Se även: tonhöjd, frekvens, oktav, pitch perception.