Stjälken

Stjälken är inom botanik växtens huvudaxel som bär blad och könsorgan och som förbinder rötterna med skotten. Den fungerar som stöd och som ledare för vatten, mineraler och sockerarter mellan rötterna och bladen samt andra fotosyntetiska organ. Hos de flesta växter består stjälken av epidermis, cortex och central ledningsväv, där xylem och phloem utgör kärl som transporterar vatten, näringsämnen och sokkerarter.

Stjälkens struktur varierar mellan arter. Den har knutar (noder) där blad sitter och mellanrum (internodes). Hos blommande växter kan stjälken vara vedartad och genomgå sekundär tillväxt via kambium som bildar årsringar. Hos många örtartade växter dominerar primär tillväxt medan växter som blir vedartade kan utveckla betydande tjocklekstillväxt.

Vissa växter har specialformer av stjälken. Stoloner eller löpare sprider plantan horisontellt och kan ligga över eller under marken; rhizomer är underjordiska stjälkar som lagrar näring och ger upphov till nya skott. Andra växter har gröna stjälkar som deltar i fotosyntesen.

Användning i vardagen: Ordet stjälk används ofta om ätbara växtstjälkar som selleristjälk och rabarberstjälk. I jordbruk och växtbiologi är stjälkens struktur och funktion central för förståelsen av hur växter transporterar näring, hur de växer och hur de anpassar sig till olika miljöförhållanden.