Spänningsvärden

Spänningsvärden är storheter som beskriver den elektriska potentialskillnaden i ett system. De avser spänningen mellan två punkter i en elektrisk krets och anges vanligen i enheten volt (V). Spänningar kan vara likström (DC), där värdet är konstant över tid, eller växelström (AC), där spänningen varierar över tiden. För AC används ofta olika mått, såsom RMS-värde (RMS), toppvärde (peak) och topp-till-toppvärde.

Vid konstruktion och användning används spänningsvärden som nominalspänning, driftområde och toleranser. Nominalspänningen är den standardspänning som utrustningen förväntas ha under normala förhållanden. Driftomfånget beskriver vilket intervall av spänningsvärden som är godtagbart under verklig drift. Toleranser anger hur mycket spänningen får avvika från nominalvärdet, ofta uttryckt i procent eller i volt, och påverkar val av komponenter och säkring samt isolering.

Mätning och tolkning är centrala delar av spänningsvärden. Spänning mäts med instrument som multimeter för enklare DC- eller AC-mätningar, och oscilloskop för tidsmässiga eller vågformsbaserade studier. För AC används RMS-värdet som ett mått på den effektiva spänningen; vid behov kan man konvertera mellan peak och RMS. För DC motsvarar medelvärdet ofta spänningsvärdet i kretsen. Det är viktigt att ange vilken typ av spänningsmått som avses (DC, AC, RMS, peak).

Användning och standarder: Spänningsvärden används vid dimensionering, märkning och skydd av elektriska anläggningar. De styr val av komponenter som ledningar, isolering och skyddsutrustning, samt klassificeringar för säkerhet. Internationella och nationella standarder, som IEC och EN, anger nominala spänningar, toleranser och hur mätningar ska genomföras. Vanliga praktiska värden är exempelvis 230 V växelström i en- fas och cirka 400 V mellan faserna i ett trefasystem.