Solskenstid

Solskenstid, eller solskenstid, är en meteorologisk måttenhet som anger hur mycket tid som under en viss period upplevs som solsken. Vanligen redovisas solskenstiden som antal timmar per dag eller per år och används som ett mått på hur solig en plats är. Begreppet fokuserar på direkt solstrålning snarare än diffus ljus från moln.

Mätning och standarder har historiskt baserats på instrumentet Campbell-Stokes-solskenregistratorn, där solljuset fokuseras till en brännpunkt och lämnar synliga spår på en kartong; längden av spåret berättar hur många timmar solsken som upplevdes. Moderne mätmetoder använder elektroniska sensorer som mäter direkt solstrålningsnivå (pyrheliometer) eller andra automatiska givare som registrerar när den direkta strålningen överstiger en standardgräns. En vanlig definition innebär att solsken räknas när den direkta solstrålningen överstiger ungefär 120 W/m², men exakta trösklar kan variera mellan metoder och standarder. Värdena sammanställs och publiceras av meteorologiska myndigheter enligt internationella normer, ofta under WMO:s riktlinjer.

En viss plats kan thus få olika årliga solskenstimmar beroende av latitud, säsong och molnighet. Generellt är antalet timmar högre i torra, solrika regioner och lågt i nordligare klimat. I Sverige ligger årsmedelkursen ofta i intervallet cirka 1 500–2 000 timmar, medan södra Europa kan uppnå fler. Solskenstid är viktig för klimatövervakning, energiplanering för solkraft, arkitektur och jordbruk som påverkas av mängden direkt solljus.