Slemhinneblödningar

Slemhinneblödningar är blödningar som uppstår från slemhinnor i kroppen, till exempel i näsan, munnen, mag-tarmkanalen eller könsorganen. Blödningen uppkommer oftast när små blodkärl i slemhinnan skadas, men kan också bero på störningar i kroppens hemostas. Tillståndet är vanligt och kan vara akut eller kroniskt men är oftast lindrigt.

Orsaker inkluderar lokala faktorer såsom trauma, irritation, torr luft, infektioner eller tandvård. Systemiska orsaker inkluderar trombocytopeni eller nedsatt trombocytfunktion, koagulationssjukdomar som von Willebrand-sjukdom, vitamin K-brist, leversjukdom eller njursvikt, samt behandling med antikoagulantia eller NSAID. Allvarliga orsaker såsom DIC, vasculit eller hereditär hemorrhagisk telangiektasi bör övervägas vid återkommande eller svåra blödningar.

Symtom är blödning från den drabbade slemhinnan. Vanliga lokalisationer är näsan (epistaxis) och tandköttet, men mag-tarmkanalen och könsorgan kan också vara drabbade. Blödningen kan vara lätt eller svår och i vissa fall tecken på större blodförlust.

Diagnos baseras på anamnes och klinisk undersökning. Laboratorieutredning kan omfatta fullständigt blodstatus, trombocytantal och funktion, PK/INR och aPTT, samt lever- och njurfunktion; vid GI-blödning kan endoskopi övervägas.

Behandling syftar till att stoppa blödningen och hantera orsaken. Lokala åtgärder inkluderar tryck mot området, näs- eller munhålepackning och kyla. Tranexamsyra kan övervägas. Vid behov justeras antikoagulantia eller behandlas koagulationsbrist. Allvarliga fall kräver sjukhusvård.

De flesta slemhinneblödningar är självbegränsande. Upprepad eller svår blödning kräver utredning av underliggande sjukdom. Förebyggande åtgärder inkluderar undvikande av lokalt trauma, bibehållen luftfuktighet och behandling av underliggande tillstånd samt försiktighet med antikoagulantia.