Skuldhållning

Skuldhållning är ett svenskt begrepp som används inom ekonomi och finans för att beskriva innehavet eller ägandet av skuldinstrument, till exempel statsskuldväxlar, statsobligationer eller företagsobligationer, av en aktör eller sektor. Begreppet kan syfta på både innehav av skulder som tillgångar hos investerare och skuldutgivning som skuld hos låntagare, men i praktiken används det oftast för att beskriva hur mycket av ett visst skuldinstrument som ägs av en viss grupp, exempelvis hushåll, banker eller offentliga sektorn.

Användning och betydelse

Skuldhållning används för att analysera hur olika aktörer finansierar sin verksamhet eller hur ett lands eller en banks skuld är sammansatt. Exempelvis kan centralbankens köp av statspapper under en penningpolitisk åtgärd öka skuldhållningen hos offentliga och privata sektorer. Även hushålls eller företags innehav av statsskuld påverkar räntans avväxling, likviditet och riskexponering i ekonomin.

Mätning och mått

Skuldhållning mäts vanligen som andel eller totalbelopp av ett visst skuldinstrument som innehas av en sektor. Vanliga mått inkluderar andel av totala statsskulden som innehas av inhemska investerare, Banks skuldinnehav i företags- eller statsskuld, samt skuldandel i ett företags balansräkning. Dessa mått hjälper till att bedöma finansieringskällor, risktagande och distributionsmönster.

Relevans

Kunskap om skuldhållning är viktig för finansiell stabilitet, penningpolitikens genomslag och skuldförvaltningsplaner. Förändringar i vem som äger skuld kan påverka räntor, likviditet och riskkoncentration i ekonomin.

Se vidare

Skuldhantering, statsskuld, balansräkning, portföljförvaltning, penningpolitik.

Etymologi

Skuldhållning är en sammansättning av skuld och hållning/inhav, och används särskilt i finansiell och makroekonomisk svenska.