Skulderaxeln

Skulderaxeln är ett begrepp inom anatomi och biomekanik som används för att beskriva den funktionella rotationsaxeln i skulderområdet under rörelse. Den omfattar samspelet mellan skulderbladet (scapula), nyckelbenet (clavicula) och överarmen (humerus) i samverkan med bröstkorgen (thorax) och ger upphov till skulderns totala rörlighet.

Denna axel är inte en fast anatomisk led, utan en dynamisk, funktionell axel. Därför används begreppet instantaneous axis of rotation (IAR) inom biomekanik för att beskriva den lokala rotationsaxeln vid varje ögonblick, vilken förändras när kroppen rör sig. Skulderaxeln ligger därmed i ständig variation beroende på vilken rörelse som utförs.

Rörelserna som involverar skulderaxeln inkluderar glenohumeralledens rotationer—flexion/extension, abduktion/adduktion samt inåtriktning och utåtriktning av humerus—i samverkan med scapulathoracisk rörelse, framför allt uppåtrotation av scapula. För varje ungefär två grader av humeral abduktion uppnås cirka en grads uppåtrotation av scapula, vilket utgör scapulohumeral rytmens grundläggande princip.

Klinsik relevans: förståelsen av skulderaxelns funktion och dess avvikelser är central i rehabilitering och diagnos av axelbesvär som impingement, rotatorcuffskador och skulderinstabilitet. Onormal axelrörelse kan bidra till smärta och begränsad funktion i vardagliga aktiviteter och sport.

Mätning och tillämpning: i forskning och klinik används ofta 3D-rörelsemätning, bildmodaliteter och instrumentering för att uppskatta IAR och axlarnas orientering. Begreppet skulderaxeln används därmed i både sportfysiologi och ergonomi för att analysera överkroppsrörelser.