Skattebortfall

Skattebortfall är ett begrepp som används inom offentlig ekonomi och skattepolitik för att beskriva den intäkt som staten förlorar när skattesystemet ger olika skatteförmåner. Det kan gälla skatteavdrag, undantag, reducerade skattesatser och skatteguts där vissa inkomster eller aktiviteter skattemässigt behandlas särskilt förmånligt. Begreppet används inte för att beskriva skattefusk eller skatteundandragande utan hänvisar till de avsiktliga eller ofrånkomliga intäktsminskningar som följer av politiska beslut om regler och rabatter.

Skattebortfall mäts vanligtvis som en skattekostnad eller skatteutgifter i statens bokföring. Det innebär skillnaden mellan vad som skulle ha inletts under en referensbas (utan särskilda undantag eller avdrag) och vad som faktiskt tas ut under de nuvarande reglerna. I budgetdokument och skatteutredningar publiceras ofta uppgifter om skattekostnader eller skattningar av skattebortfall.

Källa till skattebortfall kan vara bland annat personliga grundavdrag och standardavdrag, beskattning av vissa inkomster till reducerad sats eller under särskilda regler, avdrag för gåvor till välgörenhet, subventioner i form av skattegynnade investeringar (såsom forskning och utveckling), samt särskilda undantag för vissa sektorer eller ändamål. Denna typ av förmåner påverkar skatteintäkter, omfördelning mellan grupper och incitament för beteenden.

Politiskt växer ofta diskussionen kring skattebortfall runt frågor om effektivitet, rättvisa och transparens. Kritiker menar att omfattande skattebortfall kan försvåra budgetplanering och bidra till snedvridningar, medan förespråkar hävdar att de kan främja tillväxt, miljöarbete eller socialt stöd. Relaterade begrepp inkluderar skatteskostr och skattesänkningar.