Självprat

Självprat, eller självledande tal, avser den verbala eller mentala dialogen som människor har med sig själva för att planera, överväga alternativ, reglera känslor och styra beteende. Begreppet omfattar både yttre prat som talas högt för sig själv och inre dialog där tankarna förblir mentala.

Vanliga funktioner inkluderar instruktioner för hur en uppgift ska genomföras, uppmuntran och uppbygglig kritik, samt reglering av uppmärksamhet och beteende under stress. Självprat används ofta som ett verktyg för kognitiv stöd, problemlösning och känsloreglering i vardagliga och yrkesmässiga sammanhang.

Historisk bakgrund: inom utvecklingspsykologi används ibland begreppet privat tal (egocentriskt tal) hos barn. Piaget kallade det egocentriskt tal, medan Vygotskij såg det som en övergång till intern, självreglerande inre dialog. Den senare tolkningen betonar hur språklig aktivitet kan fungera som hjälp för reglering av kognition och beteende.

Användning och tillämpningar: i utbildning och idrott används målmedvetet självprat—instruktionssjälvprat för att styra handlingar och motivationssjälvprat för uthållighet. Inom terapi, särskilt kognitiv beteendeterapi, används självprat för att omstrukturera tankar och hantera känslor samt minska maladaptiva svar.

Forskning antyder att välriktat och positivt självprat ofta kan förbättra koncentration, arbetsminne och motorisk prestation i vissa uppgifter, medan negativt eller självbesmittat självprat kopplas till ökad ångest. Övning och omstrukturering kan göra självprat mer adaptivt.

Se även: inre tal, privat tal, egocentriskt tal, självreglering.