De termiska och mekaniska egenskaperna hos silikonkvaliteter är ofta centrala. Silikonelastomerer håller sin mjukhet och elasticitet över ett mycket brett temperaturområde, vanligtvis från cirka -60°C till mellan 150°C och 200°C, medan vissa specialprodukter klarar ännu högre temperaturer. Hardhet varierar ofta mellan cirka 15 till 90 Shore A, och elastomererna uppvisar generellt hög töjning och god prognostisk livslängd under cyklisk påfrestning. Slitstyrka, riv- och skjuvmotstånd samt krympning och dimensional stabilitet är också viktiga parametrar som påverkas av fyllmedel och härdning.
Kemisk och miljömässig motståndskraft kännetecknar många silikonkvaliteter. De är i allmänhet motståndskraftiga mot vatten, syre, ozon och många lösningsmedel samt har god kemisk inerthet. UV-stabilitet och biokompatibilitet är fördelar i medicinska och livsmedelsrelaterade applikationer, särskilt för flytande (LSR) och högt kvalitetskrav. Vissa kemikalier, starka syror eller baser samt vissa organiska lösningar kan dock påverka silikonerna eller orsaka svullnad.
Bearbetning och typer inkluderar högbeständiga HCR (high-consistency rubber) och LSR (liquid silicone rubber), samt RTV-system (room-temperature vulcanization) som används för snabb formning och komponenter. Härdning kan ske via platina-katalyserad addition eller tin-katalyserad kondensation, beroende på systemet. Kostnad, processkomplexitet och krav på biokompatibilitet eller livsmedelsgodkännande påverkar valet av silikonkvalitet.
Användningar spänner över medicinska implantat och medicintekniska enheter, elektronik och isolering, bil- och flygindustrin samt livsmedels- och kontaktmaterial. Begränsningar innefattar kostnad och vissa kemiska motståndsbegränsningar samt mekanisk hållfasthet jämfört med vissa andra material. Sammanfattningsvis är silikonkvaliteter värdefulla där flexibilitet, temperaturtålighet och kemisk inerthet krävs, med val av system anpassat till specifik applikation.