Silikatmineral

Silikatmineraler är mineraler som huvudsakligen består av kisel- och syrebaserade byggstenar. Den grundläggande enheten är SiO4-tetraedern där Si4+ är mittatomen i mitten och fyra O2−-joner utgör hörnen. Dessa tetraedrar kan kopplas ihop på olika sätt, vilket ger olika typer av silikatmineraler och därmed olika strukturella och kemiska egenskaper. Silikatmineraler klassificeras ofta efter hur tetraedrarna länkas: nesosilikater (enkla tetraeder), sorosilikater (parvisa tetraeder), cyklosilikater (ringar), inosilikater (enkla eller dubbla kedjor), fyllosilikater (skikt) och tectosilikater (tre-dimensionella nätverk).

Silikatmineraler utgör en stor del av jordskorpan och bildas i många geologiska miljöer: vid kristallisation ur magma, genom metamorfos av berget eller i sedimentära miljöer där materialet avsätts och diagenas sker. Den kemiska mångfalden uppstår när olika katjoner som Al, Fe, Mg, Ca, Na och K inkorporeras i tetraedernätverket och därigenom modifierar mineralets struktur och färg, hårdhet och glans.

Vanliga silikatmineraler inkluderar kvarts (SiO2), fältspater (kalifältspat och plagioklas), mika (muskovit och biotit), pyroxener och amfiboler. Olivin förekommer ofta i manteln och i tidiga magmatiska bergarter.

Användning och betydelse: kvarts och fältspater är viktiga råmaterial i glas- och keramikproduktion; mika används i elektronik och isolering. Silikatmineraler är centrala för geologi, industri och miljö.