Sidoböjningar

Sidoböjningar är rörelser där kroppen böjs åt ena sidan, vanligt i bålen och halsen. Inom anatomi beskriver termen lateral flexion av ryggraden och huvud/nackens rörelse. Rörelsen kan ske i cervikal-, thorakal- och lumbalregionen och används i vardagen, idrott och rehabilitering.

Biomekanik och muskulär kontroll: Sidoböjning kräver samarbete mellan flera ryggsegment samt buk- och ryggmuskulatur. De externa och interna obliquerna bidrar till den laterala flexionen och stabiliseringen, medan erector spinae-gruppen och quadratus lumborum ger stöd och rörlighet. I halsryggen engageras bland annat splenius capitis och cervicis, sternocleidomastoideus samt scalene-musklerna. Rörelsen kan kombineras med små rotationer och komprimering mellan kotorna, beroende på nivå och kroppsställning.

Funktion och klinisk betydelse: God sidoböjningsförmåga är viktig för rörelsefrihet i gång, lyft och bodystillning. Minskad lateral rörlighet kan uppstå vid rygg- eller nacksmärta, skolios eller degenerativa tillstånd och kan påverka hållning och arbetsförmåga. Sidoböjningar används ofta vid klinisk bedömning av ryggens rörlighet och som del i rehabiliteringsprogram för att återfå flexibel och stabil bålfunktion.

Träning och säkehet: Övningar som stärker obliquerna och ryggmuskulaturen, till exempel sidoböjningsövningar med hantlar eller sidoplank, samt stretching av interkostala och bukmusklerna, kan förbättra stabilitet och rörlighet. Rörelsen bör utföras kontrollerat och utan smärta; vid smärta bör man avbryta och söka professionell vägledning.

---