Satsstrukturen

Satsstrukturen handlar om hur meningar byggs upp i ett språk. Den beskriver vilka delar en sats består av, hur de förhållar sig till varandra och hur större yttranden organiseras i fraser och satser. I svenska används centrala begrepp som satsdelar (subjekt, predikat, objekt, adverbial) och satskonstruktioner (huvudsats och bisats) för att beskriva hur meningar är uppbyggda och hur budskapet framförs.

I svenska huvudsatsen används ofta en verb-second ordning, där det finita verbet står i andra position och vad som står först kan vara ett tema eller ett adverbial. Till exempel: "Idag köpte jag en bok." Om satsdelen som står först är ett tema, kan ordningen bli "Idag köpte jag en bok" eller "Idag köpte jag en bok". I bisatser, som inleds av konjunktioner som att, om eller när, placeras ofta verbet längre bak i meningen, ofta nära slutet: "Jag vet att han kommer."

Satsdelar och fraser utgör byggstenarna i en sats. Subjektet är den som utför handlingen, predikatet anger handlingen eller tillståndet, objekt anger vad som påverkas, adverbial beskriver tid, plats eller sätt, och predikativet beskriver ett tillstånd hos subjektet. Förebyggande och efterföljande fraser bildas ofta med nominalfraser (NP), verbfraser (VP) och prepositionsfraser (PP). Satsstrukturen speglas även i frasstrukturträdet där satsen består av olika hur delar hänger samman.

Jämfört med svenska har andra språk olika grundordningar. Vissa är SVO, andra SOV eller VSO, och betydelse sker ofta genom kasusmarkering eller prepositioner. Satsstrukturen i svenska fokuserar på hur satsdelar och ordning samverkar för att uppnå tydlighet och fokus i budskapet.