Samhällsförmågan

Samhällsförmågan är ett begrepp som beskriver ett samhälles totala kapacitet att förebygga, hantera och återhämta sig från allvarliga störningar – till exempel naturkatastrofer, tekniska fel eller pandemier. Den innefattar förebyggande åtgärder och förmågan att snabbt anpassa sig när kriser uppstår, samtidigt som vikt läggs vid att upprätthålla viktiga funktioner som vård, energi, vattenförsörjning och kommunikation.

Den består av flera dimensioner: styrning och beslut som är tydliga och inkluderande; robust infrastruktur och kritiska tjänster; snabba och tillförlitliga informationsflöden; social sammanhållning och civila resurser; samt ekonomisk beredskap och organisatorisk förmåga att anpassa sig till långsiktiga förändringar som klimat och demografi.

Bedömning och utveckling av samhällsförmågan görs ofta genom scenarier, riskanalyser, övningar och tillsyn. Viktiga aktörer är staten, regionala och lokala myndigheter samt civilsamhället och näringslivet. Syftet är att stärka kapaciteten att upprätthålla samhällsviktiga funktioner och snabbt återställa normaliteten efter störningar.

Samhällsförmågan används inom områden som katastrofriskreducering, folkhälsa, klimatanpassning och cybersäkerhet. Den ligger till grund för policyarbete, planering och resursfördelning, samt för att höja samhällens motståndskraft och allmänhetens trygghet. Utmaningar inkluderar att mäta förmågan på rätt sätt, anpassa den till olika kontexter och översätta planer till praktisk handling.