Saltutfällning

Saltutfällning är fenomenet där salt kristalliseras ur vattenlösningar när förhållandena ändras, vilket leder till fasta saltsediment eller kristaller på ytor eller inuti porösa material. Det förekommer naturligt i jord och berg och är vanligt i arida regioner, men uppstår även i byggda miljöer där vatten transporteras genom material eller dess yta.

Orsakerna inkluderar avdunstning av vatten, ökande salthalt i lösningen, blandning av saltvatten med färskt vatten samt fukt- och torkcykler som får salterna att kristallisera. Kemiska reaktioner kan också bilda utfällningar när joner kombineras.

Vanliga mineraler som kan ingå är natriumklorid (halit), kalciumsulfat dihydrat (gypsum) och anhydrit, samt natriumsulfater som thenardit och mirabilit. Vid byggnader uppträder ofta vita, pulveraktiga saltutfällningar på tegel, sten eller betong.

Påverkan av saltutfällning är ofta mekanisk; kristallisationskraft kan orsaka flagning eller skalning av sten- och murverksytor. Saltutfällningar är också tecken på fuktproblem och kan bidra till korrosion i metall eller försämrad hållbarhet hos byggnader och infrastruktur. I jordar kan utfällningen påverka porositet och vattenrörelse.

Diagnos och hantering: man bedömer synligt utseende och gör provtagningar för mineralidentifiering, ofta med röntgendiffraktion (XRD) eller mikroskopi. Fuktbalans och salter övervakas med sensorer. Åtgärder syftar till att minska fukt och saltkällor, förbättra dränering, använda lämpliga, porösa byggmaterial och i vissa fall försiktigt avlägsna saltkrustor; överdriven tätning kan förvärra problemet genom att hindra uttorkning.