Rörelseartefakter

Rörelseartefakter är störningar i bild- eller signaldata som uppkommer när avbildningsobjektet eller avbildningsutrustningen rör sig under insamlingen eller rekonstruktionen. Dessa artefakter kan leda till oskärpa, misregistrering eller förvrängningar i bilden och förekommer inom flera bild- och mätsammanhang. Inom medicinsk bildgivning är rörelseartefakter särskilt vanliga vid MRI, CT och ultraljud, men fenomenet kan även uppstå i video- och sensordata.

Orsakerna till rörelseartefakter inkluderar både frivillig och ofrivillig rörelse, såsom patientens rörelse under en längre insamlingsperiod, andning, hjärtslag eller tremor. Längre scan-tider ökar risken för rörelse. Typiska uttryck är rörelseoskärpa (blur), ghosting eller misregistrering i MRI samt streakartefakter i CT som uppkommer när scenen förändras mellan olika rekonstruktioner eller koda-kavarna. Artefakter kan även uppstå när flera upprepningar kombineras med små misalignment eller pulsationer från kärl och vävnad.

Förebyggande och åtgärder omfattar både tekniska och processrelaterade åtgärder. Förhindra rörelse genom immobilisering, komfortåtgärder och tydliga instruktioner till patienten; användning av snabbare sekvenser eller andningscoaching samt andningsgating eller fysiologisk gating i MRI. I vissa fall används sedering hos barn eller patienter som inte kan hålla stillhet. På post-processing-sidan används motion correction-algoritmer, retrospectiv korrigering, och registreringsbaserade metoder för att mildra effekterna. Externa spårningssystem eller navigator-tekniker kan också hjälpa till förebyggande och korrigering.

Rörelseartefakter kan minska diagnostisk noggrannhet och kvantitativ tillförlitlighet, särskilt i studier som kräver hög bildkvalitet. I forskning används ofta metoder för att kvantifiera och kontrollera rörelseeffekter samt att utvärdera hur olika protokoll påverkas av rörelse.