Råvattenkvalitet

Råvattenkvalitet avser de fysikaliska, kemiska och mikrobiologiska egenskaper hos det vatten som används som råvara i dricksvattenproduktion innan någon behandling har genomförts. Den bestäms av källvattnets tillstånd i avrinningsområdet, grundvattenkvaliteten och närvaron av organiska ämnen, partiklar samt mikroorganismer. Råvatnet styr vilka behandlingstekniker som krävs och hur omfattande övervakning och skydd av källan måste vara.

Vanliga parametrar som bedöms är turbidity (turbiditet), färg och lukt/smak, sensoriska egenskaper samt pH och temperatur. Mikrobiologisk kvalitet bedöms genom närvaro av bakterier som E. coli och koliforma bakterier. Kemiska analyser omfattar nitrat, nitrit, järn, mangan och spårmetaller, samt organiskt material som totalkolhalt (TOC). Ämnen som geosmin och geosminliknande föreningar kan påverka smak och lukt utan att vara hälsovådliga.

Källor och variation: ytvatten påverkas ofta av avrinning från jordbruk, bebyggelse och industriområden, medan grundvatten påverkas av geologi och vattenuttag. Väder- och årstidsvariationer samt händelser som översvämningar kan orsaka snabba förändringar i råvattenkvaliteten och därmed krav på behandling och skyddsåtgärder. Föroreningar kan vara biologiska eller kemiska och förebyggs framför allt genom godhygieniska principer och källvattenskydd.

Övervakning och reglering: vattenverk genomför regelbunden provtagning och analys av råvattenkvaliteten för att bedöma behovet av förbehandling och behandlingssteg såsom koagulering, filtrering och desinfektion. Myndigheter anger mål och riktlinjer för dricksvatten, och skydd av källvatten samt anpassning av behandling efter råvattenkvaliteten är centrala delar av vattenförsörjningen.