råvattenkvaliteten

Råvattenkvaliteten avser egenskaper hos vatten innan det genomgår den behandling som ett vattenverk tillhandahåller. Den avgör hur behandlingsprocessen ska utformas och vilka risker som måste hanteras för att vatten ska anses säkert att använda som dricksvatten eller i industriell användning.

Kvalitetsindikatorer för råvatten inkluderar mikrobiologisk kvalitet (till exempel E. coli och koliforma bakterier), kemisk kvalitet (såsom nitrat, nitrit, järn, mangan, arsenik samt bekämpningsmedel och organiska föroreningar) och fysikaliska egenskaper (turbiditet, färg, lukt och smak). Råvattenkvaliteten övervakas regelbundet av vattenleverantörer och myndigheter för att bedöma behovet av behandling och risknivå.

Källor och påverkan: Ytvatten från sjöar och vattendrag samt grundvatten från aquifers är vanligt förekommande råkällor. Kvaliteten påverkas av säsong, klimatförändringar, nederbörd och avrinning från jordbruk och urban verksamhet, liksom av algblomningar och saltvatteninträngningar i kustnära områden. Dessa faktorer kan leda till variationer i både mikrobiell belastning och kemiska ämnen.

Betydelse för behandling: God råvattenkvalitet kan möjliggöra enklare och billigare rening, medan dålig kvalitet kräver kompletterande eller mer intensiva processer såsom koagulering och flockning, sedimentation, filtrering och desinfektion, samt i vissa fall omvänd osmos eller aktivt kol.

Övervakning och regelverk: Provtagningar och gränsvärden följs enligt nationella och EU-regler för dricksvatten. Ansvariga är ofta kommunala vattenverk i samarbete med statliga myndigheter som övervakar efterlevnad och vid avvikelser vidtar åtgärder.