Rymdfysik

Rymdfysik är studiet av fysikaliska processer i universum utanför jordens atmosfär. Fältet drar nytta av observationer från markbaserade och rymdburna teleskop, samt teoretiska modeller och numeriska simulationer för att förstå hur materia, energi och magnetfält uppträder i rymden. Rymdfysik omfattar nästan alla skeden och skalor i kosmos, från solens och planeters miljöer till galaxernas strukturer och kosmologiska fenomen.

Subområden inkluderar heliophysik eller sol- och rymdväder som studerar solens aktivitet och dess påverkan på planeter; astrofysik som analyserar stjärnor, nebulosor och galaxer; planetär vetenskap som fokuserar på planeter och månar; samt rymdpartikelfysik och kosmologi som undersöker elementarpartiklar, mörk materia och universums uppkomst.

Metoderna innefattar fjärranalys genom olika våglängder (radio, synlig, infraröd, röntgen, gammastrålning), in-situ mätningar via rymdfarkoster och sonder, samt teoretiska beräkningar och magnetohydrodynamiska (MHD) simuleringar. Analys av spektra, ljuskurvor och bilddata används för att härleda temperatur, sammansättning, rörelser och magnetiska fält.

Betydelse och utmaningar: Rymdfysik bidrar till förståelse av universums historia, struktur och evolution samt till teknik och förståelse av rymdväder som kan påverka satelliter och kommunikation. Forskningen står inför utmaningar som långa tids- och avståndsskalor, tolkning av komplexa signaler och behovet av internationellt samarbete samt stora dataanalyser.

Utbildning och forskning: rymdfysik studeras vid universitet och forskningsinstitut i Sverige och internationellt, ofta i program inom astrofysik, fysik eller rymdvetenskap. Resultaten kommuniceras genom vetenskapliga tidskrifter och offentliga rymdmissioner, där Sverige bidrar till europeiska och globala rymdprojekt.