Rotaktivitet

Rotaktivitet är en term inom trä- och byggvetenskap som beskriver den hastighet och omfattning med vilken trä bryts ned av svampar och andra mikroorganismer. Aktiviteten speglar svampens förmåga att kolonisera träet och omvandla dess komponenter, vilket i slutänden kan leda till förlust av hållfasthet och funktion i konstruktioner och bevarade träföremål. Rotaktivitet är känslig för miljö och träslag och används ofta i riskbedömningar och kvalitetskontroll.

Huvudfaktorer som påverkar rotaktivitet är fukt, temperatur, syretillgång och näring i substratet. Fuktinnehåll över fiberkristallpunkt, vanligtvis cirka 25–30 procent beroende på träslag, främjar svamp­tillväxt. Temperaturen påverkar tillväxttakten; de flesta svampar föredrar måttliga temperaturer, medan mycket låga eller mycket höga temperaturer kan hämma eller döda dem. Syre är vanligtvis nödvändigt för aerob svampaktivitet, även om vissa organismer kan fortgå under låga syretrymer. Träslagets sammansättning och förekomst av skyddsåtgärder påverkar också mottagligheten.

Rot delas oftast in i tre huvudsakliga typer: vit röta, brun röta och mjukröta. Vit röta bryter ned lignin och cellulosakomponenter och lämnar ofta ljusaktigt, fiberrikt trä. Brun röta bryter främst ned cellulosan och lämnar mörkare, sprött trä. Mjukröta uppträder särskilt i fuktiga, dåligt ventilerade miljöer och kan leda till mikrostrukturförändringar i cellväggarna, även vid hög fukt.

Bedömning och förebyggande av rotaktivitet innefattar observation av synliga tecken som missfärgningar, sprickor och mjukhet, samt laboratorietester som mäter massförlust. Förebyggande åtgärder fokuserar på att kontrollera fukt- och dräneringsförhållanden, försäkra god ventilation, använda behandlingar eller skydd mot nedbrytare och välja träslag och konstruktioner med ökad motståndskraft mot rot.