Programbeteende

Programbeteende syftar på de observerbara handlingar och svar som ett datorprogram uppvisar när det körs. Det omfattar funktionellt beteende (korrekta utdata för givna ingångar), icke-funktionellt beteende (prestanda, minnesbruk, skalbarhet, svarstid) samt beteenden kopplade till felhantering, säkerhet och sidoeffekter. Beteendet beskrivs ofta i kravspecifikationer, designbeskrivningar och API-kontrakt och är det som testas i programvarutestning.

Det kan vara deterministiskt eller icke-deterministiskt. Deterministiskt beteende ger samma resultat under samma betingelser, medan icke-deterministiskt beteende uppstår vid samtidighet, asynkrona operationer eller beroende av externa tjänster.

Faktorer som påverkar programbeteende inkluderar algoritmer och datastrukturer, programmeringsspråk och ramverk, körmiljö (operativsystem, bibliotek, containrar eller virtualisering), hårdvara samt ingångsdata och användarinteraktioner.

Modellering och kontrakt: beteende kan beskrivas med tillståndsmaskiner, flödesdiagram, UML eller formella metoder. Samarbete mellan komponenter regleras ofta genom API-kontrakt och gränssnittsspecifikationer.

Testning och verifiering: enhetstester, integrationstester och systemtester används för att verifiera funktionellt beteende, medan prestanda- och belastningstester bedömer icke-funktionellt beteende. Registrering, loggning och övervakning underlättar observabilitet och felanalys.

Exempel: en funktion som returnerar en sorterad lista; ett webb-API som returnerar JSON och korrekta HTTP-statuskoder; ett grafiskt användargränssnitt som uppdaterar skärmen och loggar händelser.

Att förstå och beskriva programbeteende är centralt för feldiagnos, underhåll och vidareutveckling av programvara.