programvarutestning

Programvarutestning är en systematisk process för att utvärdera en programvaruprodukts egenskaper och tillförlitlighet genom att köra systemet med avsiktliga ingångar och jämföra resultaten med kravspecifikationerna. Syftet är att hitta fel och brister, bedöma hur väl produkten uppfyller funktionella och icke-funktionella krav samt minska affärsrisker innan produkten släpps. Testning fokuserar också på kvalitetsegenskaper som funktionalitet, prestanda, säkerhet och användbarhet.

Vanliga nivåer av testning är enhetstest (test av enskilda komponenter eller moduler), integrationstest (samarbete mellan sammanhängande enheter), systemtest (hela systemet i en avsedd miljö) och acceptanstest (slutanvändar- eller kundgodkännande). Funktionell testning verifierar att funktioner uppfyller krav; icke-funktionell testning bedömer egenskaper som prestanda, skalbarhet, säkerhet, användbarhet och tillförlitlighet. Testning kan vara manuell, automatiserad eller en kombination av båda.

Testprocessen omfattar planering, design, genomförande och rapportering. En testplan beskriver mål, omfattning och resurser; testdesign skapar testfall och testdata; genomförande kör testfallen och registrerar avvikelser; rapportering kommunicerar resultat till intressenter och styr vidare åtgärder. Miljöer, testdata och verktyg är viktiga aspekter; kontinuerlig integration och automatiserade testsviter används ofta i moderna utvecklingsmodeller (t.ex. Agile och DevOps) för snabb återkoppling och högre täckning.

Standarder och mätetal stöder kvalitetssäkring. Vanliga referenser inkluderar IEEE:s testterminologi och dokumentationsstandarder samt ISO/IEC/IEEE 29119. Vanliga mått är testtäckning, felfrekvens och tiden att fixa fel. Utmaningar inom programvarutestning inkluderar komplexa krav, otillräcklig kravspecificering och behovet av realistisk testdata. Genomtänkta testningsstrategier bidrar till pålitlighet och kundnöjdhet.