Partikelförekomst

Partikelförekomst är ett begrepp som används för att beskriva förekomsten av partiklar i ett prov eller i en miljö. Begreppet omfattar partiklarnas identitet, antal, fördelning och egenskaper såsom storlek, form och kemisk sammansättning.

I geovetenskap och materialvetenskap används begreppet för att karakterisera vilka partiklar som finns i en sedimentprover, i råmaterial eller i en produkt. I miljövetenskap och hälsovård används det för att beskriva förekomsten av suspenderade eller luftburna partiklar, som PM2,5 och PM10, samt föroreningars distribution i luft, vatten eller jord.

Metoder för att kartlägga partikelförekomst inkluderar provtagning, mikroskopi (optiskt eller SEM), röntgendiffraktion (XRD) för mineraler, energidispersiv röntgenspektroskopi (EDS), ICP-MS för koncentrationer samt partikelstorleksanalys via laser- eller optiska diffraktionsmetoder. Resultaten uttrycks ofta som storleksfördelningar, koncentrationer och mineral- eller kemisk sammansättning.

Användningar innefattar kvalitetskontroll av material, miljöövervakning, riskbedömning vid rekreation eller industriell produktion och geologisk bedömning av bergarter och sediment. Begränsningar inkluderar urvalets representativitet, provtagningens bias, detektionsgränser, och problem med agglomeration eller bindning mellan partiklar som kan påverka mätningarna.

Sammanfattningsvis är partikelförekomst en central parametern inom flera vetenskapsområden och används för att förstå hur partiklar bidrar till ett systems egenskaper och funktioner.