partikelstorleksanalys

Partikelstorleksanalys är processen att bestämma storleksfördelningen hos partiklar i en suspension, dispersion eller fast fas. Den beskriver hur stor andel av partiklarna som ligger inom olika storleksintervall och levererar parametrar som D50 (medianstorlek) samt percentilvärden som D10 och D90. Resultaten kan presenteras som volym-, antal- eller massa-baserade fördelningar och används för att utvärdera stabilitet, textur och funktion i olika produkter.

Vanliga mätmetoder inkluderar dynamisk ljusspridning (DLS), laserdiffaktion (laser diffraction), siktanalys (siktning), sedimentationsbaserade metoder och bildanalys av mikroskopiska bilder. Dynamisk ljusspridning mäter partiklars Brownsk rörelse i en vätska och ger ofta småpartikelstorlekar; laserdiffaktion täcker ett brett intervall genom att analysera spridningen av laserljus genom provet; siktanalys används för större partiklar; sedimentationsmetoder bygger på Stokes’ lag; bildanalys ger storlek och ibland forminformation. Varje metod har olika mäträckvidd, känslighet och antaganden. Förberedelse av provet är viktigt och kan inkludera dispergering, avlägsnande av agglomerat, justering av viskositet och refraktivt index samt säkerställande av homogenitet.

Rapportering vanligtvis innefattar val av distributionsmått (volym, antal eller massa), central mått (till exempel D50) och spridning (PDI eller span). Kvalitetsarbete omfattar kalibrering mot referensmaterial och bruk av standardiserade procedurer enligt internationella standarder, samt redovisning av mätosäkerhet och eventuella antaganden.

Användningsområden omfattar läkemedel och bioteknik, färg- och byggmaterial, livsmedel, mineral- och gruvindustri, kosmetika och miljöanalys.