Pantsättning

Pantsättning är en säkerhetsrätt inom svensk civilrätt där en skuld eller annan förpliktelse tryggas med en panträtt i en sak. Genom pantsättningen får borgenären rätt att försäkra sig om betalning genom att i händelse av betalningsunderlåtelse kunna realisera panten. Pantsättningen regleras av avtal mellan parterna och av lagstiftning om panträtt och utmätning.

Pantsättning sker ofta i lös egendom som fordon, maskiner eller varor, men kan även omfatta andra rättigheter eller tillgångar. För fast egendom används vanligtvis en särskild form av säkerhet, pant i fast egendom, ofta kallad hypotek, som registreras genom pantbrev i fastighetsregistret och ger panthavaren särskild prioritet.

Så fungerar det i praktiken: gäldenären behåller vanligtvis äganderätten till panten medan panthavaren får en panträtt som gör det möjligt att kräva realisering av panten vid betalningssvårigheter. Vid utebliven betalning kan panthavaren begära försäljning av panten, ofta genom frivillig försäljning eller via tvångsförsäljning genom exekution hos Kronofogden. Avkastningen används för att täcka skulden, och överskottet tillfaller gäldenären om inget annat avtalats. Pantsättningen upphör när skulden är reglerad eller panten avyttras och pengarna återbetalas.

Pantsättning är vanligt inom företagsfinansiering och konsumtionslån där tillgångar används som säkerhet. För skydd av tredje man bör panten dokumenteras eller registreras tydligt. Risiko och rättigheter i en pantsättning kan variera beroende på tillgångens typ och avtalets innehåll.